Som vi läste om i förra delen så skötte Maharajah inkörningen och uppträningsperioden på bästa sätt. Han avverkade runt fyra mil varje vecka på träningsbanan så det var en rejält musklad unghingst som på vårkanten kom fram ur den tjocka vinterpälsen.
Men, de långa träningspassen till trots, han var också fortfarande rätt rund om magen. Han kunde då bäst beskrivas med tre ord, mäktig, musklad och mullig!
Den bästa unghäst jag kört
I april började 2-åringarna växla mängdträningen med lite fartträning på rakbanan på Yttersta. Det var då Stefan för första gången satte sig upp bakom Maharajah, och han minns det väldigt, väldigt väl;
- Jag hade förstås hela tiden full koll på 2-åringarna, inte minst "Marre" som redan från början såg ut som en champion. Jag kommer så väl ihåg när jag körde honom för första gången och jag får nästan gåshud bara jag tänker på den gången! Alltså, när man smackade till på honom var det ett sådant sug och en sådan kraft i honom så det var helt otroligt. Men han hade lite problem med tekniken där han sprang och stack med ett bakben. Men det kändes ändå att det här var något alldeles, alldeles extra. Jag minns att jag bara skrek rakt ut, "det här är den bästa unghäst jag kört!", minns Stefan och det riktigt syns hur stort intryck det var.
Och tänk så rätt han hade den gode Hultman!