Forsbacka i Augustis sista skälvande timmar. Sätter mig för att skriva en blogg. Slökollar lite på TVn, ser att en kanal sänder "Annie Hall". En av mina absoluta favoritfilmer ever. Jag är en inbiten Woody Allen fantast. Kanske eftersom jag växte upp tillsammans med Gävles svar på Woody Allen. Han heter Janne Andersson och jag vet inte om han håller med mig om beskrivningen. Har faktiskt inte frågat..
Janne är en person som gett epitetet "aggresiv mellankoli" ett ansikte. Han har alltid ansett att det är en skön konst att bli besviken, bara det händer med ett konstnärligt och seriöst uttryck. Självklart med ett överlägset sinne för Humor inkopplat! Hänger Ni med? Som att nån under en Fotbollsmatch slår en tunnel på en och som man själv tyckte var snygg, men naturligtvis inte kan låtsas om.
Janne bar glasögon under våran uppväxt på 50-talet. Det var på den tiden en anledning till mobbing liksom fräknar och rött hår. Janne parerade dock detta med att vara sällsynt begåvad som retoriker och en allmänt hygglig och populär person. Led alltså inte nämnvärt av detta.
Ta bara detta: Vi, grabbarna i kvarteret var ju varje söndag på matinéfilmer. Oftast Westernfilmer. På den tiden var alla ungdomar på söndagarna klädda i finkläder, allt var stängt, allt var tyst och lek var alltså uteslutet.
Denna söndag var något alldeles extra, vi var ett gäng på 6-7 grabbar som sett "Sitting Bulls Sista Strid". Vi sprang över Gammelbron och vi var överens om att byta om från finkläder till vardagskläder och leka "Cowboys och Indianer". Janne skrek plötsligt "Jag skall vara Sitting Bull". Stefan "Lillprosten" Karlsson (senare en av Sveriges bästa Ishockeyspelare) skrek dock anfådd den dräpande kommentaren: "Han skall jag vara, ni såg väl att Sitting Bull inte hade glasögon".
När denna historia kommer upp nuförtiden konstaterar Janne på Woody Allenvis "jag fick väl vara Tootempåle jag".
När jag ser tillbaka på mitt liv har Janne en central roll, detta utan att han nog har en aning, vi har heller aldrig snackat om det och vi träffas också alldeles för sällan numera. Janne var en Trendsättare innan ordet uppfanns.
Jannes morbror Ture Blom hade en häst som startade i två Elitlopp 1962 och 63, Jeanne Loc. Janne var alltså den allra förste som fick mig intresserad av Trav. Janne och hans pappa Kalle tog mig med på Gävletravet när Frances Bulwark och Sören Nordin gästade på 50-talet.
När Jeanne Loc startade i Elitloppet fick jag följa med familjen Andersson i deras stora Rover, en Engelsk bil med skinnklädsel som jag fortfarande minns hur den doftade. Det närmaste jag kommer nuförtiden är när jag åkte med Mats Sundin i fjol i hans Porsche Cayenne. Läderdoften följde mina kläder ända till Forsbacka.
Jag liksom alla andra Travintresserade noterade under veckan att Stig H Johansson vann sin 8000 seger.
Tankarna fladdrade iväg. Jag började ju direkt efter Skolan att jobba som Hästskötare på Gävletravet. Hos Rune Palm. På tävlingsdagarna under början av 60-talet umgicks jag en hel del med jämnårige Conny Englund från Söderala. Hans föräldrar hade hästar i träning hos Stig Engberg på Bergsåker och hos Donald Larsson på Gävletravet. Conny o jag hade samma uppfattning om det mesta och vi hade trevliga stunder på Stallcaféet på Stallbacken på Gävletravet. Likadant när vi startade hästar på Bollnäs och Hagmyren, Conny o jag fikade och pratade häst.
Jag var ibland på tävlingsdagar på Gävle med Conny in till Donald Larsson där de höll till på tävlingsdagarna. Familjen ägde hästar som Prins Volant och Pollok. En dag presenterade han mig för en kille i våran ålder som börjat jobba för Stig Engberg. En tyst och försynt kille som hette Stig. Stig tittade inte upp efter handskakningen utan fortsatte att bandagera Miss Goldens ben. Jag förstod att denne Stig var mer intresserad av att bandagera än att snacka. Kändes dock som en hygglig kille. Denne Stig skulle senare bli den Store Stig H Johansson nu med 8000 tränarsegrar!
Jag funderar ibland på hur mitt eget liv skulle sett ut om jag fortsatt som Hästskötare. Jag hade ju liksom Stig H. en absolut framtidsvision att bli tränare själv en dag. Det var som sagt Janne Andersson som förde mig in på den banan..
Det var också samme Janne som 1964 förde mig från Travtränarbanan..Han tog mig med till Folkparken där jag fick se och höra POP musik! Jag upptäckte till min förvåning att det fanns ett liv utanför Travet och Hockeyn. Snygga tjejer och Rockmusik..
Denna upptäckt tog mig från en Ishockey och Travtränarkarriär..Janne hade åter ändrat mitt spår..Nu blev det istället Rock för hela slanten, ty om man kan säga nåt om mig så är det att jag aldrig gjort något halvdant. Är det satsning så är det...
Denne Janne Andersson...Well, jag skall inte klaga. Jag har haft ett synnerligen gott liv. Men man kan ju få fundera lite OM...
Under veckan kunde vi också konstatera att våran Hjälte Maharajah hade sin förste vinnare på banan i torsdags på Bodentravet! 2 årige Markthemark u Global Naughty! 2an Indirah Brook u Pine Brook var även den efter Marre!! Mycket skojigt! Nu kommer dom..Dubbelseger!!!
Slutligen, Örjan Kihlström. Jag säger bara Örjan Kihlström!
Kolla den allra senaste tiden: 19/8 Onsdag Solvalla Seger Jubileumspokalen med Nimbus CD, 21/8 Fredag Meadowlands New York. Seger med DÓne och 4a med Magic Tonight. 24 måndag Mantorp 3 segrar, 26 Onsdag Solvalla 4 segrar, 27 torsdag Åby 1 seger, 28 Solvalla 1 seger och Bergsåker lördag V75 2 segrar varav 1 Världsrekord!!
63 starter 13 segrar (20%) och inkörda 4 051576 kronor = 64310/snitt per start!!
Happy Trotting!
