Forsbacka en regnig söndag i juni. Ja varför skall det inte regna idag? Det har ju regnat och blåst hela Maj månad och i princip hela första veckan i juni. Deppig? Ja jag kan erkänna att jag för tillfället hänger ordentligt i checkremmen..När det gäller mitt förhållande till Travsporten gäller samma sak. Har på nåt sätt tappat intresset. Allt inom Travmedia handlar nuförtiden bara om Spelet! Var för en gångs skull hemma i år och såg Elitloppet framför TVn. Eftersom vi (Team Hultman) inte hade speciellt många till start så kunde jag helt utan hjärtklappning och i ett någorlunda objektivt Helikopterperspektiv se hela Härligheten.
Det handlade om massor av lopp, det var Rosa flaggor, Rosa kläder på en massa människor som skulle utgöra "experter" både i Restaurangerna och i studion. Det var massor av intervjuer med alla, som både hade någon som helst koppling till något under dagen och några som inte hade den minsta koppling till travet..Detta för att det skulle bli "bra TV". Det var Ylande Hårdrocksmusik och allt var tillrättalagt för Media. Som en Ylande Rosa Pralin.
Jag minns tillbaka på den tid när Travsporten hade sin högtidsdag just På Elitloppssöndagen. E-läktaren fylldes på och var fullsatt klockan 9. Sen var det inte ett enda lopp innan tävlingarna började klockan 13. Förmiddagen ägnades i lugn och ro åt mingel med kompisar, diskuterandes V5 system osv. Klockan 10 kom allas vår Björn "Skräcken" Linder in på banan och körde tre varv i överljudsfart med någon fin häst. Publiken var med på noterna och taggade Skräcken så att han till sist låg raklång med magen i vädret i 10-tempo i bakvarv. Det var signalen till att värmningarna kunde börja. Alla hästar som sedan passerade E-läktaren blev presenterade av speakern och fick sin jätteapplåd från den kunniga publiken. Däremellan var det härligt TYST. När en Elitloppsdeltagare kom in på banan blev denne hyllad som en hjälte av publiken.
Jag skall också tillägga att under första delen av 2000 talet hade man inga nitiska vakter som kollade innehållet i de köandes väskor. Detta innebar att en hel del alkoholhaltiga drycker togs in på läktarna och framför staketet. Detta föranledde dock inte några som helst problem i form av slagsmål och andra upplopp, endast som "glädje och stämningshöjare". Idag är all slags intagande av alkoholhaltiga drycker styrt till restaurangerna och ett inhängnat område i anslutning till dessa. Naturligtvis för att dessa restauranger skall tjäna maximalt med pengar och ha ensamrätt på denna försäljning. Snacka om dubbelmoral. Unga fjuniga vakter som lyfter 280 kg i bänkpress går runt i köerna, hotar folk och häller ut ölburkar som innehåller mer än 2,8% alkohol för att under eftermiddagen jobba som vakter i de avgränsade områdena kring ölförsäljningen. Visst ordning och reda och pengar till krögarna, men självklart tappad stämning på e-läktaren. E-läktaren vars stämning idag mest liknar en likbod i början på november, jämfört med tidigt 2000-tal.
I söndags hörde jag att det var Elitloppsdeltagare som inte ens uppmärksammades av speakern eller publiken när de värmde! Det var väl nån intervju med någon Rosaklädd tipsexpert som gick före..Nu är det dessutom flera lopp på förmiddagen, det är jippolopp på 140 meter osv.
Javisst, ni kan kalla mig "bitter", "gammal gubbe" eller vad ni vill, men den här "mediatillrättaläggningen" för att göra ett "Proffsigt Event" med ylande hårdrocksgitarrer passar inte mig det minsta..Tyvärr.
Det om detta. Eftersom jag inte har något Travuppslag jag tänker speciellt på så skall jag berätta om en sällsam händelse. Dock med Djuranknytning..
Alla i min bekantskapskrets vet att jag är extremt känslig för all sorts djävulskap mot djur! Jag har en självpåtagen roll som Djurombudsman och drar mig aldrig för att ta en debatt mot idioter som plågar djur! Jag har totalt sett stått många timmar på t.ex. stormarknadsparkeringar och väntat ut såna som har hundar i kokheta bilar! Jag har ringt polis och jag har varit hårsmån från slagsmål i såna situationer, men jag viker inte en tum från djuren! Gäller alla sorters djur!
Och då skall jag berätta om mitt eget största misstag och nederlag mot djuren! Jag tror på fullt allvar att nedanstående händelse, även om den ligger långt bak i tiden, ligger till grund att jag aldrig t.ex. kommer att vinna mycket pengar på trav! Nån däruppe såg mig? Och som det känns så kvittar det lika, felet är mitt!! Jag erkänner!
Jag har för kanske 30 år sedan läst den världsberömda och fantastiska boken om Jonathan Seagull, Måsen. Efter att ha läst den boken kände jag helt annorlunda för måsar än tidigare. Jag har sedan dess den djupaste respekt för den vita fågeln. Köp själv och läs! En höjdarbok för alla som gillar djur.
Nåväl, en sommardag när jag kom från jobbet fick jag se något underligt i trädgården. Vad var det som rörde sig i buskaget? Jag gick sakta fram mot buskarna och fick då se en syn jag aldrig sett förut! I buskaget fanns nämligen en stor fiskmås som for runt som vore den vansinnig! Den stora måsen slog volter i luften, rullade runt och flaxade febrilt med vingarna! Jag stod förundrad och tittade på spektaklet på väldigt nära håll, men fågeln brydde sig inte det minsta om mig, det fanns ingen rädsla. Bara en slags kamp. Jag fick redan då ingivelsen att detta var en fågel som var i sånt skick att den led och att den därmed borde ges hjälp att avsluta sin tid här på moder jord! Men sån handling bör alltid ges tid för fundering, och jag beslutade mig därför att gå en rejäl promenad med hundarna i skogen för att ge den store pippin chansen att återfå vettet!
När jag passerade buskaget med den vansinnige fiskmåsen visade naturligtvis våra två Afghanhundar Jhina o Rhani omedelbart stort intresse, dom tittade på husse och sen storögt på fågeln.. Jag tackade gud för att jag hade båda i koppel! Efter den extralånga promenaden var jag (och inte minst hundarna) väldigt spänd på hur det skulle se ut hemma. Jag hoppades (tvärtemot hundarna) av hela mitt hjärta att måsen skulle gett sig iväg..men icke! Samma cirkus som tidigare. Han/hon/den slog volter och flaxade så det stod härliga till! Jag gick in med hundarna och fattade samtidigt det tunga beslutet. Jag måste förkorta den stackars fågelns lidande! Men hur? Hur dödar man en fiskmås? Gevär? Revolver? Dynamit? Den barmhärtige samariten och tillika jordklotets största djurvän i samma person gick med beslutsamma steg in i garaget och hämtade en stor hammare. Det enda tänkbara mordvapnet som stod till buds...
Jag böjde mig ner och tog tag i den store måsen, höll den med vänster hand medan jag med ett snabbt och perfekt slag med den stora hammaren träffade i nacken. Måsen befriades från sina plågor och ljöt en ögonblicklig död. Samtidigt som hammaren träffade nacken flög dock till min stora förvåning en stor fisk ur näbben på den tjusige måsen, och landade på garageuppfarten..Exakt i samma sekund som jag står där och begrundar det hela, med den döde måsen i famn och mordvapnet i höger näve får jag besök! Det är min dåvarande elitdomarkollega Kjell Lind som kommer. När han får se mig/oss..så säger han:"Vad fan gör du då?" Jaa du säger jag och berättar, visar på fisken framför fötterna på Kjelle. Då säger Kjelle som har sommarställe utmed Gävles kust och umgås dagligen med fåglar av märket Mås. "Nu var du taskig mot måsen, du vet om dom sväljer en för stor fisk så måste dom jobba lite för att smälta den och få ner den i magen. Sånt här ser vi varje dag på landet!" Men va f--n det finns så mycket måsar, försökte han trösta mig med...
Då gick det upp för mig att jag, djurvännernas djurvän hade slagit ihjäl en fiskmås som bara satt och käkade egentligen!! Felet var bara att han gjorde det på fel ställe. Jag tänker på detta väldigt ofta och blir lika nedstämd varje gång. Jag som dessutom hade läst boken!! Gjort är gjort och jag kan bara fortsätta att hjälpa djuren....förhoppnings blir jag förlåten en dag...eller så blir jag Mås nästa liv, men det är inget jag fruktar. Jag skall dock i den skepnaden passa mig för att käka lunch i villaområden... vem vet, man kan ju råka ut för en överambitiös djurvän...
Krama djuren från mig…
Flashen
