Forsbacka en kylig sista april. Våren har alltså inte ännu kopplat ett definitivt grepp. Inte ifråga om vädret i varje fall..
I kväll är det ju Valborgsmässoafton med allt vad det innebär av Eldar, Sång av Studentkörer och Vårtal. En trevlig tradition tycker jag, som för den delen tycker att de flesta av våra svenska traditioner är trevliga.
Däremot kan jag helt avvara raketer och smällare. Detta naturligtvis med tanke på alla djuren som är rädda. Vi har dock själva aldrig haft en skotträdd hund och det har vi alltid varit glada och tacksamma för. De fyra Afghaner vi haft genom åren har nästan varit kaxigt nonchalanta i umgänget med smällare och raketer. Det har till och med ibland luktat krut i de långa pälsarna när vi kommit tillbaka hem igen. När dom varit med vid Valborgseldarna har dom dock (på häst-vis) haft ordentligt med bomull i öronen. Vilken effekt bomullen haft i sammanhanget vet jag inte men dom har i alla fall gått omkring som gamla ärrade krigsveteraner på Valborgskvällarna alla fyra! Kanske ett litet tips till någon hundägare så här i elfte timmen..
I Forsbacka har vi alltid haft någon person som hållit Vårtalet vid elden. För exakt 20 år sedan var det jag som höll det talet. Eftersom Riksdagsledamoten Ulrika Messing (nån som minns henne?) då bodde i Forsbacka och stod och lyssnade på mitt Vårtal passade jag på att som slutkläm fråga henne som då bl.a. satt i Trafikutskottet om det trots busvädret som rådde för kvällen, ändå var OK att plocka av Rattmuffarna. Minns att hon nickade till svar.
Såg häromdagen en artikel om berömda Travhästar. Blev där påmind om den fantastiska Greyhound och tänkte att jag måste friska upp minnet av denne gigant. Så håll till godo..
Greyhound e. Guy Abbey u. Elisabeth e. Peter The Great föddes den 4 mars 1932 i Kentucky. Han var stor och mätte hela 173 cm i mankhöjd. Han såldes till överste Edward J. Baker för endast 900 dollar då köparna på auktionen tydligen förbisåg hans fantastiska stam. Ett misstag de sedan fick ångra. Greyhound började tävla som 2-åring och visade direkt sin klass genom att överlägset vinna samtliga sina lopp. Han blev också snabbt kallad för "sagohäst" av travpubliken, både på grund av sin färg och sina framgångar. Han kördes alltid av sin tränare Sep Palin. Greyhound pullade aldrig och låg alltid fint i händerna på sin kusk. Han var ruskigt startsnabb och vann därför oftast sina lopp från ledningen. 1940 blev Greyhound pensionär, efter sju år på banan. Han hade då slagit rekord på alla distanser, från 1/4 - 2 miles. Trots att banorna och tävlingarna inte alls höll samma skick som idag, så travade Greyhound en mile under två minuter (ca 1.14,5 i km-tid) över 25 gånger i reguljära lopp! Hans rekord på 1.55,2 (1.11,6) som han satte 1938 i Lexington, Kentucky, höll i över 30 år! Vid sin död var han fortfarande innehavare av 16 av sina 25 världsrekord. Efter sin pensionering åkte Greyhound ofta runt och visade upp sig på diverse tillställningar. Fansen var även välkomna hem till hans gård, Doc Flannery's Farm i Maple Park, Illinois, för att hälsa på honom och skriva i hans gästbok. Besökarna fick då titta på det grå fenomenet genom en glasruta in till hans box. Han förblev frisk ända fram till sin död i februari 1965, han var då 33 år gammal. Greyhound hedrades som Horse of the Century efter sin död. Greyhounds rekord 1,11,6 sattes 1937 en tid då man vann snabbloppet på Solvalla på tider runt 1,27.. Det enda negativa med Greyhound var ju att eftersom han var vallack så fick aldrig travsporten se några avkommor till den mytomspunna världsrekordtravaren.
Första Svenskfödda häst som sprang under drömgränsen 1,20,0 var en annan sagohäst nämligen Kungen Av Menhammar Big Noon som gick 1,18,3 vid seger 1942. När Big Noon drog sig tillbaka från tävlandet hade han slagit samtliga Svenska Rekord i alla ålderskategorier! Big Noon är naturligtvis invald i Sveriges Travmuseums Hall Of Fame. Lika självklart är ju att Menhammars Drottning Margareta Wallenius-Kleberg också är invald i Hall Of Fame.
Jag har förresten själv haft förmånen att få se denne gigant Live framför sulky! Det var 1962 när Julienne och Sören Nordin vann Derbyt. Big Noon och den ständige följeslagaren Gösta Nordin ledde defileringen och den då 26 årige Big Noon pullade med löddrig bringa till den överraskade publikens stora vrål! När man passerade E läktaren skrek publiken "Biggen" "Biggen" "Biggen", Gösta Nordin fick uppbåda alla sina krafter för att hålla Big Noon kvar på banan..Det var första gången jag grät på en travbana och jag kan lova att jag inte var ensam...Jag tittade också i smyg på min tuffa hockeyspelarkompis "Lill Prosten" Karlsson och han torkade också tårarna! Ingen på Solvalla den dagen var nog oberörd.
Om ni klickar på länken nedan får ni se när sagohästen Greyhound vinner sitt Hambletonian.
Trevlig Valborg hälsar Flashen
