Forsbacka blott 6 dagar in på 2015. Smaka på 2015. Låter inte så lite science fiction, åtminstone för en 40-talist som jag.
Minns att när jag var liten och bläddrade i serietidningar som Stålmannen och Mandrake (finns han fortfarande?) så var det ibland artiklar om framtiden. I början på 50-talet, ni vet när den som fyllde 50 fick en spatserkäpp i present, och släkten började snegla på en gravplats, tedde sig typ År 2000 flera ljusår bort. I tidningen fanns bilder på hur man trodde folk skulle ha det då med den rasande teknikens framfart. Som en jämförelse hade t.ex. de flesta bilar bara EN hastighet på vindrutetorkarna. Två hastigheter och till o med paustorkare var alldeles för utopiskt för att nån skulle tro att det någonsin skulle komma att finnas. Däremot trodde man på att varje människa skulle ha en egen rymdraket att åka till skolan i att döma av bilderna. Nåja, riktigt så fort har utvecklingen inte gått, men vem vet vad som lurar runt hörnet? Jag tycker dock utvecklingstakten räcker som den är..Både Isabell (7) och Hampus (4) fick en varsin Ipod i julklapp. Själv fick man väl ett par raggsockor, en puck och en målad grankotte när man var 4. Man var överlycklig.
I början på 50-talet fanns ingen TV. Försök att tänka bort detta...hur gick det? Sådär va? Radio fanns men bara Ett (1) program, som dessutom avslutades med Nationalsången kl 24 prick. Radioprogrammen under dagen var mest prat, varvat med hurtig marschmusik av Svea Livgardes Musikkår eller något klassiskt framfört av Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Thore Erling. Nån timme på eftermiddagen var det Husmodersprogram, detta eftersom de flesta kvinnor då var "husmödrar" eller "hemmafruar" som skötte marktjänsten och barnen medan mannen i huset arbetade för brödfödan. Ve den kvinna som inte hade huset städat, maten klar, tofflorna och askkoppen framställda när Mannen kom hem! Askkoppen? Jodå på 50-talet rökte ALLA. Överallt och hela tiden. Det var fint att röka och överklassens gentlemen hade dessutom alltid rökrock med scarves i halsen. Pipan i ena mungipan som Gregory Peck var ett måste. Husmodersprogrammet kunde handla om teknikens landvinningar även i köket. Det fanns de som hade råd med den nya sensationen en s.k. diskmaskin! Sen kunde de bli ett 2 timmars program om Havreskörden i Ungern under 30-talet av nån förnumstig agronom. Så där höll det på..Rockmusik? Ja den nya flugan hade slagit ned som ett bombnedslag hos oss unga och hade man tur kunde man få höra en "rocklåt" av nån snäll vit och trevlig artist som Paul Anka, Cliff Richard eller i värsta fall "Den Rockande Samen" i CG Hammarlunds "Sveriges Bilradio" på lördagseftermiddagen. Hade man otur kunde denna "rockplatta" bli "Skiffle i ett Skafferi" med Grodan Boll! Då fick man vackert vänta en vecka till...
"Riktig" rockmusik dvs. av artister som Little Richard, Chuck Berry, Bo Diddley och andra svarta musiker fick inte spelas i Sveriges Radio. Nån sade till o med att "den hemska djungelmusiken" måste hållas borta från den Svenska ungdomen som annars kunde bli lika förvildad som ungdomarna tycktes ha blivit i USA tack vare detta! Till o med Elvis var bannlyst i radion eftersom han "sjöng Negermusik". Tänk va?
Apropå gamla tider och traditioner. Jag har i motsats till resten av familjen, och under hela mitt liv inte ansett Julen vara en riktig Jul om man inte har ett flaggspel i granen! Men i år hade vi inget. Det låg kvar på vinden. Detta enligt hustrun för att vi "skulle prova något nytt". Hustrun som hade sett den nya trenden i något heminredningsprogram typ Ernst och där granen nu skall vara "en liten gran som kan stå i en liten kruka nånstans utan att ta för stor plats" var helt övertygad och gav order om storlek och utseende..Jag gick därför ut i skogen och hämtade hem en väldigt liten gran, som fick mycket beröm av chefen i huset. Denna lilla gran fick heller inte "överdekoreras" och en mödosam klättring på stegar upp till vår trånga vind bara för att hämta ner flaggspelet var i det läget för mycket Input i förhållande till Output, för att uttrycka det modernt. Skillnad vore om jag som i alla andra år skulle tagit ner både plastgranen, kulorna, tomtarna och hela rasket..Då hade ju ett besök på vinden varit försvarbart så att säga.
Så här skrev jag om Flaggspelet för några år sedan, men lika aktuellt nu:
Flaggspelet! Ett måste för en riktig julgran! När det gäller att dekorera granen så har vi (jag) en lite knixig väg att ta mig upp på vinden. Det skall hämtas en stege i djupsnön etc. Den skall bäras in i grovköket, jag skall sedan balansera på en köksstol för att öppna luckan osv. Däruppe på vinden har vi numera i stort sett endast julens krimskrams. Det har varit mer grejor skall sägas. För inte såå längesedan fanns där t.ex. minst 2000 Barbiegrejor, My Little Pony grejor, dockkläder och andra flickleksaker. Mormor Agnetas profetia om att dotter Angela nog skulle få en dotter en gång slog som väl är in, och nu leker Isabell till vår stora glädje, glatt med dessa prylar istället för om jag fått bestämma..mina alternativ var nämligen soptippen eller Erikshjälpen..
Men flaggspelet. det har vi haft i julgranen sedan jag var liten. Ingen jul utan flaggspelet! En gång hamnade det stora kuvertet med flaggorna utanför den slitna julkartongen som det står "EPA Gävle" på och blev kvar på vinden. Jag hade stängt luckan, burit bort stegen genom djupsnön och vi hade börjat klä granen när katastrofen upptäcktes. Det gör väl inget sa både Agneta o Angela tröstande. "I år kan vi vara utan flaggorna". Men utan flaggor-ingen jul så det var bara att inför fru och dotters oförstående blickar och ruskande huvuden pulsa fram till stegen och börja om hela proceduren.
Detta med flaggspel i granen kan ha att göra med en händelse som utspelades när jag var 10,11 år, alltså 1956-57. Veckan innan jul var min bror och jag nere på stan för att köpa julklappar. Några småsaker för sparad veckopeng. Typ en cigarr till farfar John, en tvål till mormor Hanna, varsin isskrapa till morbror Stig och morfar osv. Det var ett ruggigt väder, snöstorm. När vi svängde om hörnet till EPA varuhuset så såg vi en kille i våran ålder 8-10 år som med trasiga kläder satt och frös på en stol med en skokartong i knäet. I skokartongen låg flaggspel till julgranar. Jag stannade och pratade med honom, han sa att familjen var fattig och han måste sälja för att få ihop till julmat. Det räckte för mig, jag köpte allt han hade kvar i lådan. Killen blev jätteglad! Jag tror jag gav 7 kronor eller nåt för hela klabbet. Visst farfar, morfar och morbror Stig blev lite konfunderade när dom fick flaggspel i julklapp, men jag fick en härlig julkänsla av att ha hjälpt en fattig stackare! Det hade kunnat vara jag som satt där tänkte jag, det handlar mycket om tillfälligheter.
Så här års brukar man ju göra lite tillbakablickar till året som gått. 2014 som helhet blev tyvärr inte vad jag trodde. Det började ju så förbannat bra med Maharajah och Prix d´Amerique! Jag stod framför TVn och skrek rakt ut medan tårarna sprutade. Telefonen ringde, mina travkompisar ville prata, men orden bara stockade sig..När vi sen hade stallet fullt av kanoner som Orecchitti, Panne de Moteur, Rolling Stones, Ruhuna Tea, Random Shot och 6 nyblivna 3 åringar så trodde jag på ett år av "All Time High".
Vi brukar ju ofta prata om att vi Travkompaniare är mer än lovligt fartblinda på grund av alla framgångar, och visst andra hästägare skulle väl vara mer än nöjda med t.ex. Pannes 08,9 som segrare i sitt Elitloppsförsök och sin andraplats i finalen, med Orecchiettis snygga segrar under sommaren då han vann Midsommarloppet på Rättvik och inte minst då han slog Solvato i en minnesvärd duell i Halmstads Gulddivision på 11,4 2140m. Andra hästar som gjorde fina insatser var ju Queasy och inte minst Quality Questioned. Men sen slog den hemske Lucifer till. Infektioner och småskador avlöste varandra under i princip hela året. De lovande treåringarna tappade av olika anledningar sina utvecklingskurvor och hösten var dyster totalt sett.
Att jag också på det personliga planet fick veta att även Stålmannen var mänsklig, när jag under Påskhelgen hamnade på operationsbordet på Gävle Sjukhus för diverse uppfräschning av hjärtat gjorde inte 2014 bättre! Jag avslutade dessutom året med en kraftig stukning av ena foten då den "vek sig" under en tennismatch. Det blev kryckor och en helvetisk värk under några dagar. Haltade fram i nästan en månad! Har sedan dess ändå spelat två tennismatcher under Julhelgen, så det finns hopp om att 2015 skall bli det år som inte 2014 blev så att säga! "Det enda man vet är att man inget vet" brukar min tenniskompis och filosofen Urban uttrycka sig då och då.
På onsdag startar Travåret för Team Hultman med Rugiada Dei Rex, Quality Questioned, Sebastian Sund och Venkatesh. På lördag (V75) startar Queasy och Diego M Boko.
Låt oss hoppas att dom sätter ett ordentligt positivt avstamp för 2015!
Jag bifogar ett par härliga länkar från Travåret 2014.
God Fortsättning önskar jag Er alla! Och hörrni, glöm inte att rösta på våran Örjan i Jerringpriset!!
/Flashen
http://www.atgplay.se/video/20141228-travaret2014del1
http://www.atgplay.se/video/20141228-travaret2014del2
