Först höll han på med jordbruk. Hade mjölkkor på gården. Sedan maskinförare och därefter köpte han en taxi.
Men efter 28 år i bilen ville Carl-Gustav Andersson prova något nytt. Som 73-åring inhandlade han en travhäst och plockade ut tränarlicens.
– Ja, från början var det ju egentligen för att få sällskap till en ridhäst vi hade som gjorde att jag köpte hästen. Jag tänkte att en kallblodstravare vore bra, jag har alltid varit lite intresserad av trav men aldrig hållit på med det. Jag ringde många men fastnade för honom, jag tyckte han såg trevlig ut och med mitt öga bedömde jag att han rörde sig på ett bra sätt. Så vi tog hem honom direkt och började träna, säger ”Calle” när vi får en pratstund med Gävleamatören.
Hästen i fråga, det är 1 Guldhagens Pirat (V86-7).
På onsdag är han en av finalisterna i Svenskt Kallblodsderby. Det största årgångsloppet.
75-årige Carl Gustav är numera, som han säger, ”ledig på heltid” och har med två tomma händer och som novis inom ämnet travhästräning plockat fram en av landets bästa fyraåriga kallblod.
– Jag hade räknat med att kunna ägna mig åt det här på heltid från början, men fick återgå till att köra taxi en vinter, så vi fick ta in hästen till Gävletravet några månader, men sedan har vi tränat på här hemma. Det är kul som tusan. Jag har ju ingen erfarenhet av att träna travhästar sedan tidigare, utan har mest kört som jag tyckt, säger han och fortsätter:
– Vi kan inte prata om att det finns någon backe här och någon sandbana har jag inte heller, jag kör på grusvägen här hemma. Men å andra sidan kan jag träna hur mycket som helst. Folk brukar ofta fråga: Hur mycket tränar du? Ja, det kan jag göra hela dagen om jag vill, men jag vet inte om det är det bästa för hästen…Hur som helst, han tycker det är roligt och verkar trivas.
En häst som inte gillar att ta det lugnt
På onsdag lämnar ”Calle” och Guldhagens Prins stationssamhället Tierp, mellan Gävle och Uppsala, för att göra en ny resa till Östersund.
Kallblodsderbyt är den självklara höjdpunkten under kvällen när sommartravet med V86 gör nästa stopp i det jämtländska hjärtat. Jackpot, förresten. Efter enklare lösning i Visby senast där utdelningen på sex rätt uteblev, väntar uppskattningsvis 13 miljoner kronor på en ensam vinnare.
Guldhagens Prins kommer till finalen efter att ha tagit en för spelarna något överraskande seger i uttagningsloppet senast.
– Hästen har tagit loppet bra och han är i otroligt bra slag, det känns så. Jag körde honom i torsdags och han kändes riktigt fin, sedan hur långt det räcker i en final får vi se. Han har blivit stabilare, förut hade han lätt för att ta något galoppsteg ibland, förvisso är han lätt att få tillbaka i trav, men det stör ju mycket och man tappar viktiga meter. Nu travar han mer rent.
Hästen inledde karriären med fyra raka segrar, men senast kom årets första seger. Har du toppat formen?
– Jag tycker hästen varit bra hela tiden, men det har varit det där att han tagit sig lite tokgalopper ibland, han har kommit halvdåligt till i loppen och blivit störd ibland. Sådana där grejer. Men nu har han gått framåt hela tiden och jag tror nog han är bättre nu än tidigare. Han har tränat bra som sjutton, är pigg och glad. Det är en trevlig häst att hålla på med för han är på bra humör jämnt.
Nu blir det knappt två veckor mellan försök och final. Det blir mest lugn träning fram till finalen, eller?
– Det är väl det där som är lite problemet, han vill inte ta det lugnt…Jag vill ju inte slita och dra hur mycket som helst heller, så i senaste träningen sprang han nog lite snabbare än vad jag hade önskat, men då fick jag köra lite kortare i stället. Nu blir det mest att bara jogga honom fram till på onsdag.
Vill inte byta häst med någon annan
I derbyfinalen får Guldhagens Prins för första gången stifta bekantskap med Magnus A Djuse. Landets regerande kuskchampion tar över tömmarna och har på sin forna hemmabana chansen till sin första seger i loppet.
Ekipaget inleder från innerspåret bakom bilen.
– Det blev så. Jag fick välja spår som andra, Tjomsland fick ju första bollen och valde spår två vilket var det som jag tänkte ta. Så då var det spår ett eller tre att välja på och jag tycker ändå att han blivit mycket bättre på att starta, han är snabbare ut nu och jag tycker väl att han ska kunna ligga med där framme från början om det inte krånglar för mycket. Sedan vet jag just inte om det är ledningen han ska gå i och om de kommer och trycker ideligen, så kanske man borde släppa. Det körs ju rätt hårt i sådana här finaler har jag sett…Men det är upp till Magnus att bestämma, jag har inte så mycket erfarenhet av det där men kan ju berätta lite om hästen i alla fall.
Så vad tror du, kan Guldhagens Prins räcka hela vägen?
– Han är väldigt tuff, men kanske tror man inte att han ska kunna vinna. Fast det är som jag sagt, är han med dem in på upploppet så är han ganska tuff, hästen är hård mot slutet. Men det är ju den här Overvik Prinsen, han är bra, Re Alkapital och Frivoll Gorm också. Ja, alla är ju bra egentligen.
Men OM det ändå skulle gå vägen. Vad händer då?
– Det vet sjutton vad som händer då…Man får vara realistisk, normalt sett ska han kanske inte slå dem bästa. De har ju lite andra förutsättningar när det tränar och allt. Men jag säger som alla andra gör när de vill vara lite kaxiga så där: Jag skulle i alla fall inte vilja byta häst med någon annan, säger Carl-Gustav Andersson som förresten har lite nya planer framöver.
En debut i sulkyn ser inte ut som någon omöjlighet.
– Jag köpte ett varmblod, en fyraåring, för de ville att det skulle vara ett varmblod när man ska gå kursen. Jag hade väl tänkt jag skulle plocka ut körlicens, inte för att jag ska köra Guldhagens Prins själv eller så, men det kunde vara kul. Fast det har dragit ut på tiden och de har skjutit upp kursen ett tag, men till hösten ska det nog bli av. Jag har väl kört åtta, nio kurslopp. Sedan är man naturligtvis ingen kusk på det sättet, man måste vara på alerten, kvick i tanken och kunna se och höra. Det kan jag förstås, men det är annorlunda när man är lite äldre…
