Jag har varit på en väldigt festlig
familjemiddag! I varje fall trodde jag att det
handlade om middag och fest, till dess jag
upptäckte att jag hamnat på en biograf.
Med en biografmaskinist som var galen i
hästar.
Värden på stället har i alla tider varit
hängiven smalfilmare och numera handlar det
förstås om video. Och favoritobjekt är hästar.
Jag visste inte att vi skulle få smakprov just
den här kvällen.
Det började i stort sett vid varmrätten sedan
värden kastat i sig ett par extra snapsar för att
komma i form. Han släpade fram kamera och
stativ, drog ut TV:n på matsalsgolvet och
vevade igång.
Det började tjusigt med en förtext där det stod
Semestern på Axevalla 199. Då jag försynt
undrade om det handlade om en gruppresa,
så sa maskinisten att det skulle stå 1999,
men att han misslyckats med textskylten.
Nästa bild var lika anslående. Värden stod
med en mikrofon i näven framför en läktare på
Axevalla och rörde frenetiskt på läpparna.
Enda felet var att vi inte hörde ett ljud. Medan
värden kröp ned på golvet bland sladdarna
under TV:n såg vi ett flertal höstar passera
förbi, samtidigt som en lagerkransad kusk log
mot kameran och sa någonting som vi säkert
skulle få höra så snart värden var klar med
den förbannade sladden.
Den förbannade sladden var lika förbannad
en kvart senare och då sa värden att det
egentligen inte spelade någon roll. Vad han
sa i den där inledande scenen var att vi skulle
få se en riktig tävlingsdag på Axevalla. Vi
påpekade att vi redan sett halva tävlingsdagen
medan han mekade med den förbannade
sladden men det lyssnade han inte på.
Så vi fick en repris på de två första loppen på
Axevalla och sedan blev det riktigt spännande
i V5-3, för där sprang vinnaren uppför en vägg.
I varje fall såg det så ut och värden sa att
något hakat upp sig i kameran. Då han rättat
till den så fick vi bilder på familjen framför en
totolucka och dom hade tydligen kul för dom
hoppade allihop upp och ned framför en
gubbe som nickade i samma takt i
insatsluckan.
Värden trodde att videobandet hackade på
ett kugghjul och då han skulle fixa hjulen så
brakade kamerastativet samman och hela
apparaturen försvann in i en bokhylla. Då
värden fick fram kameran så skramlade det i
dess innanmäte som tecken på att den var
obrukbar.
Värdinnan sa hurtigt att dom skulle kunna
berätta om Axevallavisiten muntligt, men
värden sa att han nog hade en stor
tomkassett i källaren. I den kunde man stoppa
den lilla kassetten och sedan använda
videoapparaten.
Det var då han gick ned i källaren för att leta
efter den kassetten som vi tackade värdinnan
för en underbar kväll och avvek.
