Jag tillhör diggarna av Travkompaniets
travsnack, och för ett par veckor sedan dök
det upp en del festliga minnesbilder från förr.
Har man då en del sådana bilder själv så
vill man ju delta,och den här storyn är
kanske något att tänka på för dom som
lite obetänksamt jonglerar med
insatsslantarna.
Det hände sig för herrans många år sedan
då det fortfarande var lite tjusigt att ta sig
utomlands vid tiden för semester.
För att imponera på min fru, som då bara var
fästmö, hade jag förklarat att vi skulle korsa
Europa å det väldigaste. Med bil ner genom
Tyskland, vidare genom Österrike och Italien
ned till Medelhavet, för att sedan ta svängen
över Paris-Belgien-Holland på hemvägen.
För att klara ekonomin hade jag lyckats få
ihop 1.100 kronor och på den tiden kunde
man alltså fixa en månads bortovaro plus 600
mil bensin på den summan. Nu råkade de
vara så att jag hade en travgalen blivande
svärfar och han skulle, dagen innan vår avfärd
till Medelhavet, åka till Örebro på trav.
Eftersom min fästmö höll på att packa så
kunde jag ju lika gärna förströ mig med den
här underliga sporten, så jag följde med
honom på en närkeresa.
Det riskabla var att då vi åkte iväg mot
Örebro så hade jag hela min semesterkassa
med mig i plånboken. Ni vet naturligtvis hur
det går till! Man startar med en liten insats
på en kul häst, fortsätter med något högre
summa på en annan och inser sedan att ett
rejält spel på en favorit ger dubbla pengar.
Inget av det där fungerade.
Efter nio lopp hade jag 100 spänn kvar och
såg för min inre syn en ung dam som höll på
att packa för en italienresa som inte skulle bli
av.
Desperat kollade jag tionde loppet och
upptäckte en kusk med efternamnet Nordin.
Folk som hette
så skulle ju vara bra, så han fick min sista
hundring. Jag såg inte mycket av loppet, men
då jag spanade efter vinnaren vid målgång så
kördes kusen av en gosse som hette Nordin.
SOM GAV 11 GÅNGER I VINNARODDS!
Jag hade reskassan orörd då vi återvände
hem, men det tog drygt tio år innan jag
berättade historien för min fru.
